Så här inför det "stora" millenniumskiftet så görs ju listor hit och dit; århundradets idrottsman, årtusendets svensk, århundradets bästa artist m.m. (för en Östersupporter är ju svaren på dessa gåtor ju givna: Tommy Svensson, Stig Svensson och Mupparna…). Men i detta myller utav listor vill ju inte Röda Blå vara sämre, utan väljer härmed ut Århundradets Österlag…eventuella protester mottages ej….:=)

Uppställning: 3-4-3

Taktik: Med sådana här lirare lönar det sig väl inte med något annat än anfallsfotboll?

Målvakt: Thomas Ravelli - tja, vad säger man? Näst flest landskamper i världen (Lothar "Superdivan" Matthäus lär väl gå förbi?), ett antal SM-tecken, VM-brons, Guldbollenvinnare 1981 m.m. En världsartist med hetsigt humör, en tävlingsmänniska ut i fingertopparna och samtidigt en stor showman. Dessutom stort hjärta för klubben. Den mest givna i detta lag tillsammans med Tommy Svensson.

Libero: Per-Olof Bild - denne trotjänare var en verklig stöttespelare, en fast punkt i laget från år till år. Långt ifrån den snabbaste, men stod oftast rätt och hade stor pondus. Var med om alla fyra SM-gulden och har även landskamper på sin meritlista.

Markerande mittback: Björn Andersson - en världsback på sin tid, fick dock aldrig den uppmärksamhet han förtjänade. Gick till Bayern München, var med i det legendariska VM-laget från 1974 och hann med att vinna Europacupen innan han kom hem igen och var med om SM-guldet 1978. En härlig, ovärderlig kämpe och som alltid gav sitt bästa, en grym markeringsspelare som tog bort de flesta. En av Östers största genom tiderna.

Markerande mittback: Andreas Ravelli - den äldre tvillingbrodern var med sin helhjärtade och offervilliga spelstil en bidragande orsak till Östers framgångar under det tidiga 80-talet. Visade, precis som brodern Thomas, upp en oerhörd kämpaglöd och vinnarmentalitet. Såg kanske något klumpig ut med bollen, men gjorde trots detta sällan bort sig. Tuff i närkampsspelet och en "bensaxens" mästare gjorde att han fick representera Sverige 41 gånger. Att det inte blev fler berodde på att herrar som Glenn Hysén (G A I S 9 - 0) och Sven "Dala" Dahlqvist också aspirerade på en plats i den blågula startelvan.

Innermittfältare: Tommy Svensson - var med redan från 16 års ålder i A-laget, och var med om det mesta i Öster både som spelare och manager. Började som forward, men ansågs vara för klen och omskolades till mittfältare, en position där han utvecklade till en världsspelare. Under Östers första år i den svenska eliten var det han som var spelmotorn, han som drev på de andra och tog på sig ledarrollen. En outtröttlig arbetsmaskin med känsla och blick för spelet, en arbetande finlirare med en bra känsla för mål. Blev 1962 Östers förste spelare i den blågula dressen då han blev uttagen i juniorlandslaget mot Finland. Debuterade 1967 som 22-åring i A-landslaget mot Östtyskland (som dåvarande division 2-spelare!). Vann SM-guld 1968, fick Guldbollen 1969 och var en av stöttespelarna i VM i Mexico 1970. Blev 1971 proffs i Standard Liege i Belgien, men avbröt proffskarriären redan 2 år senare och flyttade hem p g a sin mors tragiska död. Detta trots anbud både från Italien, Frankrike, Spanien, Holland och Västtyskland. Fick lägga av redan vid 32 års ålder p g a ihärdiga skador, men fortsatte inom Östers IF som manager för att sedan inleda en lysande tränarkarriär med VM-bronset 1994 som absoluta höjdpunkt. En utav våra absolut största i Öster genom tiderna, om inte den störste.

Innermittfältare: Peter Nilsson - Kom inför guldåret 1978 från Lycksele och lyckades direkt axla Tommy Svenssons ledarroll på mittfältet. En passningssäker mittfältare som tog på sig det lite mer defensiva ansvaret bredvid Mats Nordgren. De två var navet i det lagmaskineri i Öster som tog tre SM-guld på fyra år. Blev lagkapten och lagets naturlige ledare, vann 3 SM-guld och hann med flertalet landslagsuppdrag innan det att prova på proffslivet i belgiska Brügge. En stor spelare som trots sin unga ålder intog en ledarroll i såväl Öster som landslaget.

Vänstermittfältare: Anders Linderoth - denne lille härliga tekniker hade det mesta som kännetecknar en riktig lirare; fin teknik, blick för spelet, konsten att slå raka passningar m.m. Enkel fotboll med finess. Bildade under 70-talet radarpar med Lill-Damma, likt Thern/Dahlin var i landslaget under det tidiga 90-talet. Linderoth passade och Lill-Damma avslutade, och det ofta som samarbetet resulterade i att bollen hamnade i nätmaskorna bakom en förtvivlad målvakt. Vann Guldbollen 1976 och avgjorde cupfinalen mot Hammarby på Söderstadion 1977, innan han samma år blev proffs i Olympique Marseille. Även VM-spelare 1978 i Argentina. En härlig spelartyp som alltför ofta saknas inom dagens fotboll.

Högermittfältare: Mats Nordgren - mittfältaren från Hässleholm gjorde en hel del mål från sin mittfältsposition och bildade ett mycket effektivt par med Peter Nilsson under guldåren 78-81, där han var den offensive utav de två. Blev både landslagsspelare och proffs i tyska Hessel Kassel innan han återvände till Öster för att avrunda karriären.

Forward: Teitur Thordarsson - Teitur blev snabbt en mycket omtyckt och populär person i Öster både på och utanför planen. Men det är inte därför han kommer med i detta lag, utan därför att han var en mycket duktig anfallare, en centertank av gammalt klassiskt snitt. En målskytt av rang. 31 mål på tre säsonger i Allsvenskan talar sitt tydliga språk. Var även en duktig framspelare. Kom från Jönköping Södra i dåvarande division 2 inför 1978 ( Jönköping som för övrigt fått Teitur några år tidigare för det oslagbara priset tio fotbollar!) och gjorde omedelbart succé genom att starkt bidra till Östers andra SM-guld. Blev proffs i franska Lens 1980, och saknades mycket utav alla inom Österorganisationen, främst för sin otroliga entusiasm och glädje som han spred runt omkring sig. En Österprofil med kultstatus. Länge leve Teitur-land!

Centertank: Lill-Damma Mattsson - "der Schwedenbomber" sköt på allt och nästan allt gick också in, allsvensk skyttekung tre år i följd, 3 säsonger ā la 83 pytsar, totalt 129 st. i den rödblåa Österdressen…statistiken talar sitt tydliga spår. Var väl ingen märkvärdig spelare egentligen, men med ett ruggigt klipp i dojan och ett målsinne av rang kommer man långt. Lyckades aldrig riktigt i landslaget (där fanns ju redan firma Edström/Sandberg), men i detta lag är vår egen skyttekonung given.

Forward: Hans Eklund - en levande legend i både Östers IF och East Front. Skyttekungen från Mönsterås gjorde mellan åren 1987-1997 hela 107 mål, något som ger ett snitt på 10,7 mål/säsong. Ett fantastiskt snitt i dagens fotboll, där de flesta anfallare någon gång har en mellansäsong. Men det hade aldrig våran Hasse. Han gjorde sina 12-13 mål varje år, och det är väl just det som ger honom platsen i detta laget; jämnheten. Hans Eklund är långt ifrån någon komplett spelare, han är inte särskilt snabb och har ingen fantastisk teknik, men han gör ändå mål. Han står helt enkelt på rätt plats vid rätt tillfälle, och det är något som man inte kan träna upp. Detta något kallas målsinne. Hans blev efter många år i Östertröjan äntligen proffs i Kina 1998 och är nu efter år i Kina i danska Viborg och gör succé. Hasse har dock antytt att han kan tänka sig att komma tillbaka till Öster innan karriären är slut. Och nog är han välkommen alltid, vår egen "Hasse Kung".

Tränare: Bo Johansson - Bosse ledde Öster till två SM-guld (1980 och 1981), och han var omåttligt populär bland både spelare, styrelse och massmedia. Var en med killarna, och satsade mycket på att spelarna skulle trivas bra med varandra. Stod, och står, för en offensiv fotboll där hela laget ska delta i anfallen. Kom så småningom tillbaka till Öster under 80-talet och blev sedan förbundskapten för Danmark där han är omåttligt populär och som han har lett till stora framgångar. En stor profil utan att egentligen vilja vara det.

Lagledare: Stig "Mr.Öster" Svensson - om denne legendariske ledare kan sägas mycket. Så mycket så att allt inte kan få plats här. Men lite får vi väl nämna i alla fall. Stig Svensson - trävaruhandlaren och den sanne socialisten som fick sagan att blir verklighet. Gick 1933 med i Östers IF och blev 1943 ordförande för densamma. Var en pionjär och strävade hela tiden framåt. Tog storlag till Växjö redan på 50-talet och såg till att stärka Österkassan. Stod för en offensiv fotboll med korta passningar från sida till sida (Österstilen). Hade ett stort fotbollssinne och kunde konsten att hitta talanger, få dem att blomma ut och sedan tjäna en hacka på dem när de skulle ut i proffslivet. Stod för mycket utav utvecklingen inom svensk fotboll under 60- 70- och 80-talet. Hade ett brinnande intresse och inlevelse på lagledarbänken, dusterna med domarna är ju vida kända. Avgick 1989 som ordförande efter 46 år vid den posten, en otroligt lång tid. Är numera hedersordförande i klubben. En legendar inom Östers IF och svensk fotboll.

Så här ser alltså "Århundradets Österlag" ut enligt mig själv. Visst har andra spelare funnits med i diskussionen (Harry Bild, Inge Ejderstedt, Acke Blomqvist, Kalle Björklund m.fl.) men det är trots allt dessa som jag tycker är de som har utmärkt sig mest under årens lopp i den stolta Österhistorien. Att det blev 3-4-3 beror mycket på att det främst är anfallarna och mittfältarna som utmärkt sig mest i Öster, mycket beroende på den offensiva Österstilen. Och avslutningsvis så vill jag bara säga att vi får väl hoppas på att nästa århundrade bjuder på lika många fantastiska lirare som dessa ovan.

Erik Bertilsson
Röda Blå